Guldkant i vardagen

Det är verkligen guldkant i vardagen när Birgit Kajava har studiecirklar i meänkieli på äldreboenden i Luleå.

- De talar det språk de är uppvuxna med och många av deltagarna förstår både svenska och finska dåligt.

Birgit har varit cirkelledare i Studieförbundet Vuxenskolan Norrbotten i fem år. Nu är hon efterlängtad när hon kommer för att ordna mötesplatser och studiecirklar för de äldre som talar meänkieli.

-  De som deltar har ofta fysiska funktionshinder, är dementa eller både ock. Jag har flera olika grupper tre dagar i veckan.

Det finns många invånare i Luleå som kommer från Tornedalen, liksom Birgit, som inte fick tala meänkieli i skolan. Då slog läraren hårt med pekpinnen.

- I studiecirklarna på våra mötesplatser har vi högläsning, tittar på gamla vykort, läser tidningar, spelar musik, målar…det är full aktivitet. Det känns som att komma hem när vi lyssnar på talböcker eller har högläsning på meänkieli. Vi har också tillgång till varmvattenbassäng med sandstrand och solstolar på ett äldreboende där äldre kan sitta och sola och drömma sig tillbaka till resor de gjort.

- När jag frågar någon som är dement hur det känns och personen svarar med att krama min hand, då vet jag att det har varit bra.

På måndagarna är Birgit på mötesplatsen på Hertsön. Då börjar dagen med rörelser för att mjuka upp.

- Det är också mycket socialt. Ingen ska behöva vara ensam.

Birgits ledstjärna är att det går att göra mycket med små medel. Hennes stick- och virkgrupp är ett exempel.

- En dam som är förlamad i armen behöver min hjälp att för att sticka. Då lånar jag ut min arm! 

- När jag inte räcker till kallar jag på några volontärer som är 85 +. De bor fortfarande hemma och tycker det är roligt att få rycka in. 

--

Text och bild: Mats Nilsson